Den 27 augusti blev en lugn promenad i centrala Stockholm en mardröm för en man. Han är 42 år gammal och attackerades bara för att han såg “utländsk” ut. Som vi berättade i vår tidigare artikel, Allt Du Behöver Veta om Aktivklubbs Attack i Stockholm, var detta ett planerat hatbrott av nynazistgruppen Aktivklubb.

AfI har jobbat hårt för att visa vilka angriparna är och vilka platser som hjälper dem. Men den verkliga skadan är inte bara rättegången; det är det liv som krossades.

Offrets ord, som delats i ett offentligt uttalande, ger oss en tydlig bild. De visar inte bara skärsåren och blåmärkena, utan den djupa, dolda smärta som orsakas av grymt hat.

Han minns lite av själva attacken: ” Jag minns att det hände något bakom mig och sen verkar jag ha förlorat medvetandet. Men vad det var som hände eller hur, det vet jag inte”. Det polisen fick reda på är skrämmande: han blev slagen och sparkad om och om igen, även när han låg hjälplös på marken. Våldet slutade först när polisen kom.

Den fysiska kostnaden var enorm: en hjärnskakning, flera tänder förstörda, och en skrämmande tid då han knappt kunde höra. Men smärtan inuti är djupare.

“Känslan var, och det biter sig fortfarande fast att jag, en vuxen man på 42 år, förnedrades och slängdes till marken. Det var så väldigt hänsynslöst. Jag fick ingen möjlighet att ens reagera. Jag bara låg där medan de behandlade mig på det viset. Det är så förnedrande. Den känslan har inte släppt taget om mig. Det känns förnedrande och svårt”.

Förnedring. Hjälplöshet. Detta är hatets dåliga vapen. De stjäl värdighet, förstör förtroende och tar bort den grundläggande trygghet vi alla behöver.

Efter attacken kände han att han var tvungen att lämna Sverige. Han åkte utomlands för att bo hos släktingar. Han kom bara tillbaka för rättegången, och när han kom tillbaka kom den skrämmande känslan att smärtan kommer att vara länge: “Känslan av obehag och otrygghet kom tillbaka… Det känns här – en känsla av otrygghet”.

Hans liv är nu förändrat: ” Jag har försökt bli som vanligt igen, en person som gillar att promenera. Men jag har blivit försiktig, jag iakttar folks ansikten… När jag ser ett par, tre personer ihop undrar jag om de tänker göra nåt. Om jag hör nåt ljud bakom mig, vänder jag mig direkt om för att se vad det är. Jag är på min vakt”.

Detta är vad det innebär att leva i skuggan av hat. Det gör en vanlig promenad till en skrämmande utmaning. Det gör att vanliga grupper av människor ser ut som en fara. Det stjäl frid.

AfI stöder varje offer för hat. Vi gör deras röster högre, kämpar för deras rättigheter och kräver att de som gör detta hålls ansvariga. Vi får inte låta dessa handlingar bli normala. Vi får inte låta vårt samhälle bli en plats där invandrare lever i rädsla.