Den svenska regeringen, ledd av Kristersson, är djupt engagerad i en bedrägerikampanj där flyktingar utmålas som en enorm belastning för nationens resurser. Deras beställda studie, ledd av Joakim Ruist vid Konjunkturinstitutet (KI), påstår skamlöst att varje flykting kostar landet svindlande 74 000 kronor årligen. Detta är inget mindre än statsunderstödd propaganda.

En rapport av den ekonomisk-historiska forskaren Tony Johansson, utförd för Institut för facklig idéutveckling (Katalys), avslöjar dock denna lögn för vad den är. Johanssons analys visar entydigt att regeringen medvetet vilseleder den svenska allmänheten, underblåser splittring och göder avskyvärda fördomar mot flyktingar. Denna taktik är hämtad direkt ur Donald Trumps handbok – skapa en förvriden parallell verklighet och kräv blind tro från massorna.

Siffror är grundläggande för hur vanliga svenskar tänker; de påverkar allt från dagliga val till långsiktig ekonomisk planering, som den enorma kostnaden för att uppfostra barn eller den enkla handlingen att bjuda en släkting på middag. Medveten om detta är den nuvarande svenska regeringens kalkylerade drag att beställa denna falska studie om invandringens kostnader ett medvetet försök att manipulera den allmänna uppfattningen. De vill att varje svensk ska se en flykting som inget annat än en ekonomisk börda, ett ovälkommet dränage av deras hårt intjänade skattepengar.

Föreställ dig den lömska effekten av detta. Varje gång en svensk möter en flykting på gatan eller i kollektivtrafiken vill regeringen att de ska förtäras av bitterhet, i tron att denna individ kostar dem 74 000 kronor om året. Detta är särskilt vidrigt när det riktas mot sårbara individer, som en österländsk kvinna med sina barn.

Sanningen är obestridlig: den nuvarande svenska regeringen går i säng med de högerextrema Sverigedemokraterna och genomför deras rasistiska agenda genom orättvis politik. Deras primära mål är glasklart: skär ner på invandringen och skapa en fientlig miljö för alla med utländsk bakgrund.

Deras patetiska argument om att invandrare är en ekonomisk börda, en påfrestning för välfärden och ett hot mot arbetsmarknaden är inget annat än rasism. De kan inte längre öppet spy ur sig hat baserat på hudfärg eller religion, så de gömmer sig bakom den patetiska ursäkten om ”kulturella skillnader” och framställer flyktingar som ett hot mot deras så kallade ”överlägsna svenska kultur”.

Det är en tragedi att dessa bigotta åsikter, som hyses av ett fåtal politiker, kan utöva sådan makt i en demokrati. Genom att göra minoriteter till syndabockar försöker denna föraktliga regering desperat avleda uppmärksamheten från sina egna katastrofala misslyckanden: en stagnerande ekonomi, en skenande arbetslöshet som närmar sig 10 % och en chockerande prisökning på livsmedel med 25 % sedan 2022.

Tony Johanssons forskning blottlägger den bedrägliga naturen i regeringens beräkningar. Han avslöjar att deras metodik inte återspeglar invandringens sanna ekonomiska inverkan, utan endast illustrerar hur pengar flödar inom skatte- och välfärdssystemen. Enligt denna skeva logik anses invandrare, om de som grupp har lägre genomsnittliga inkomster och därmed betalar mindre i skatt, vara en ”börda”. Om man applicerade samma bristfälliga logik på andra grupper, som kvinnor med historiskt lägre genomsnittsinkomster, skulle även de absurt nog stämplas som en ekonomisk börda!

Denna idiotiska kalkyl ignorerar helt de livsviktiga bidrag som invandrare ger. Exempelvis arbetar svindlande 50 000 personer med invandrarbakgrund inom den svenska äldreomsorgen och utför essentiella tjänster som håller samhället igång. Ändå skulle de, enligt regeringens rasistiska narrativ, kunna ses som en belastning för ekonomin.

Regeringen försöker desperat dölja det oomtvistliga faktumet att invandring har varit, och fortsätter att vara, en betydande drivkraft för ekonomisk produktivitet. Den tillhandahåller nödvändig arbetskraft till den offentliga sektorn och mildrar de katastrofala effekterna av en minskande och åldrande befolkning. Utan invandring skulle Sverige stå inför en allvarlig demografisk kris.

De som besatt fokuserar på någon mytisk ”kulturell renhet” och driver på för en politik som underlättar utvisning av människor eller gör deras liv obärbara, handlar inte i Sveriges bästa intresse.

Svenska väljare, oavsett bakgrund, måste vakna och inse att dessa politiker är de farliga rasister de faktiskt är. Vi måste lyssna på varningarna från forskare som Tony Johansson, som förlitar sig på kalla, hårda ekonomiska fakta, inte skrämselpropaganda.

Att stänga gränser och begränsa invandrares rättigheter kommer oundvikligen att leda till en lägre levnadsstandard, en kollaps av offentliga tjänster och högre skatter för alla. Den svenska regeringens nuvarande väg är inte bara moraliskt förkastlig; den är ett recept på en nationell katastrof.